Hej kära bloggvänner!

Today is the day då jag bestämt mig för att sluta blogga. Eller, jag har egentligen tänkt på det ett tag, men bara tyckt det har varit för kul för att sluta, men anledningen är varken för att jag inte tycker det är roligt eller för att jag inte längre har tid. 

På senaste tiden har jag insett hur infekterad bloggvärlden egentligen är, att det mesta är ganska sjukt. Jag vill inte döma någon eller trycka ner någon, jag har ju själv bloggat i ca 4-5 år från och till, men vill helt enkelt bara framföra min åsikt/förklara varför jag slutar. Alltså, jag tycker hela sociala medie-grejen bara skapar ett stort vill ha-begär hos folk, och de flesta som bloggar har ett stort jäkla bekräftelsebehov som jag vill ta avstånd från. Man ska inte behöva få en massa kommentarer för att känna att man duger, det ska ingen!

Men framför allt hamnar all fokus på saker vi vill ha, saker någon annan har som vi själva inte har, saker vi vill göra, saker andra gör och som vi själva inte gjort. Vi tänker aldrig på allt det vi redan har, på resor vi redan har fått göra, kläder vi redan äger. Detta leder bara till ett enda stort konsumtions-samhälle, det bidrar till att vi är så jävla otacksamma som vi är. Med alla inlägg vi gör lyfter vi fram det bästa ur våra liv och romantiserar det så att andra ska sitta hemma framför sina datorer och tänka "ååh, det där vill jag också göra" eller "det där vill jag också ha". En jacka som cirkulerar runt på var och varannan blogg kanske man inte tycker är snygg från början, men så har man plötsligt sett den tillräckligt många gånger för att vilja ha en likadan. Att ha mode som intresse är det absolut inget fel på, jag själv tycker att det kan vara skitkul, men räcker det inte med att klä sig snyggt för "sin egen skull", måste vi hela tiden söka bekräftelse från andra, bara med en sån enkel sak som vad vi har på oss? Räcker det inte att veta själv att man har ett liv, måste man hela tiden "bevisa" för andra att man har det? Blir vi lyckligare av ännu ett par byxor eller ett "thigh gap" som alla verkar vilja ha så mycket? Jag tror att vi allra flesta vet svaret på de frågorna egentligen, men ändå fortätter vi i samma takt, vi handlar mer än någonsin utan att tänka på vart det leder. Jag kommer fortfarande ha kvar mitt instagram- och twitterkonto, så jag kan egentligen inte säga att jag lämnar de sociala medierna helt, fortfarande finns det något i mig som vill kunna lägga upp en bild när jag har varit på en konsert eller är och fikar - och tro mig, det är inte bara för att det är "lite kul". Vi bryr oss alla om "likesen", de som säger att de inte gör det ljuger, varför skulle vi annars lägga upp en bild? 

Som sagt, jag kan ännu inte säga att jag lägger det hela bakom mig, men att sluta blogga är i alla fall att ta ett steg bort, längre ifrån den halvt sjuka livsstil de flesta av hos lever, jag och förmodligen alla ni som läser detta. 

Lite tråkigt är det ju såklart, men det känns ändå rätt, en eloge till er som klarar er utan alla dessa medier! 

Tack och hej, puss och kram och allt vad det är!

 

Idag är det skolstart för en hel hög elever runt om i göteborg (och sverige förmodligen), och även om jag har 3 dagar kvar av ledigheten (deeepp) så tänkte jag göra en liten summering av sommaren, kort som den var! 

Har hunnit med att besöka ställen som Chicago, Koster, Hönö, Berlin m.fl, och hunnit träffa de allra flesta av mina kompisar en hel massa. Har badat, solat, ätit, dansat till Håkan, firat midsommar med bästisar, njutit av solnedgångar, grillat, varit på bal (kommer sakna min klass så jääkla mycket nu när jag börjar i en helt ny), shoppat, firat min födelsedag typ tre gånger (lyx), varit på liseberg, tältat, njutit av kulturkalaset (bästa avslutningen på sommaren) med bland andra Movits (så jäfla bra!!!), sprungit pulsloppet, nattbadat och skrattat så himla mycket. 

Visst kommer höstångesten krypandes när man vet att man lämnar sommaren (som är lika med frihet, glädje och kärlek) bakom sig, och går mot mörkare tider när man inte träffar sina kompisar lika ofta och mest sitter inomhus med näsan i läxböcker eller vid datorn. Men när jag summerar detta sommarlov i mitt huvud måste jag ändå erkänna att det varit ett grymt bra sådant! 

 

ps. och idag väntar liseberg för andra gången den här sommaren (tack marias bror för gratisbiljetterna!), ett värdigt avslut på dessa två månder!